Mellanmjölksglädje

Så här års är ju mycket lite halvglåmigt i alla fall då det inte finns någon snö och det är höst fast det är vinter. En sådan dag upptäckte jag hur svårt det är att känna riktig äkta glädje. Jag har själv svårt för det och jag upplever att mångas glädjeyttringar är liksom instängda, förkvävda, halvvägs och försiktiga. Inte för mycket, lite lagom så där...
I Sverige ska man inte förhäva sig och framförallt hålla avstånd och inte visa känslor. Jag har en nära släkting som är född i ett annat land som däremot alltid visar total och reservationslös glädje när vi träffas. Jag behöver inte bevisa något för att få ta del av detta. Jag behöver inte anpassa mig eller "Bara du kunde sluta med... så skulle...".

Det är istället här och nu. Jag är glad att träffa dig här och nu.

Om man visar glädje med full kraft i Sverige möts man av frågor som:

* Har du druckit?
* Är du ute efter något?
* Stöter du på mig?
* Är det nå't som inte är bra?
* Ta det lugnt?

Jag myntade just begreppet Mellanmjölksglädje. Lite si så där ofarligt. Lite lagom mycket. Inte på djupet, inte för mycket och framförallt kontrollerat.

Det är inte ovanligt att istället för att glädjas med någon så uttrycker vi ironi och hån. Ingen ska tro att...

Att leva är att känna. När man slutar känna, så slutar man leva. Du kan läsa om vakuum i en tidigare blogg.

Använd alla dina sinnen för att känna in livet. Visa att du älskar när du älskar.

Let a Miracle Begin!
Lars-Eric Gustafson