Vem är rasist?

I DN går att läsa efter Kärrtorpsattacken från högerextremister:

Det brukar sägas att det första steget i rasismens retorik är avskiljandet. Att peka ut en ”grupp” människor och frånta dem deras mänsklighet och existensberättigande.

Jag skrev i min förrförra blogg om en tråd på FB hur hat kan födas och eskalera ur rädslan för det avskyvärda.

Jag undrar nu: Hur många svenskar finns det som anser sig vara rasister? Inte många tror jag. Ändå är rasismen allestädes närvarande. Vad kan det bero på?

Rasismen består av tanke, uttryck och handling. Många anser rasism vara lika med Hitlers gaskammare eller etnisk rensning i det forna Jugoslavien.

Då kan jag inte vara rasist. Jag tycker ju bara det är olämpligt att invandrare invaderar vårt område och att de borde åka tillbaka till sina hemländer. Jag tycker bara att det gamla hederliga Sverige håller på att krackelera. Om de bara kunde bete sig som oss svenskar.
Ja egentligen så händer det att jag släpper loss ibland bara för att inte vara så PK som alla andra är och då kan det hända att jag säger vad jag egentligen tycker. Men jag använder ju ett påhittat namn då förstås. 

Rasismen börjar i våra huvuden. De fortsätter genom våra uttryck i olika sammanhang. Ofta märks det att vissa uttrycker sig ärligt när de har fått i sig ett glas eller på annat sätt är avslappnade och lite out-of-office.

Attityden växer genom gruppdynamiken. Gränsen för vad som är tillåtet att säga och göra flyttas ett steg i taget. Det förbjudna blir tillåtet och senare påbjudet. Vi använder uttryck som "inget existensberättigande" och "skadedjur" och "bort med dem".

Den första gör det i affekt. Nästa hakar på som en ryggradsreflex och utökar med "Skjut dom rakt av".

Hatet har fått en grogrund. En mylla att växa i. Lite glatt och pajasaktigt kan olika personer återkomma till vad de sagt och tycka att de äntligen fått vara anti-PK.

Är det fel att köra ut folk som inte hör hemma här? Alla lever inte i en bubbla som du! Ingen vågar ju ut på stan längre för det skjuts ju där av dom där du vet. Är det fel att vi gör något åt det?

Den tämligen oreflekterande retoriken rullar på. Den som är mot sociala-media-mobben blir betraktad som "för buset". Vissa blir rädda andra ger bara upp och en tredje grupp lallar med.

För att bygga ett samhälle som bygger på fredlig samvaro och utveckling måste dessa tendenser motas i grind. Det spelar ingen roll om det är invandrare som ska bort eller om det är grovt kriminella, i princip. Det lustfyllda hatet kommer ofta från samma munnar.

Jag tror på mirakel i en värld som delvis är på väg mot söndring. Tänk efter - före - sa en klok person en gång - innan du svingar svärdet mot någon eller några.

Let a Miracle Begin
Lars-Eric Gustafson

Växtkraft och motkraft

Inom varje individ finns en naturlig kraft att växa. Jag har skrivit om det tidigare, som här och här.

Växandet utgår från de drivkrafter vi har inom oss. Drivkrafter utgör våra styrkor och våra främsta andliga resurser. De bor hos oss och motiverar oss. När vi känner fullt energipåslag genom våra drivkrafter så fungerar vi som en väloljad motor. Långvarig uppförsbacke där energin går åt för att motarbeta våra drivkrafter, eller skydda våra drivkrafter och anta beteenden som är mot vår inre längtan kan skapa frustration och depression. Likaså kan vi få problem av att aldrig hitta fram till våra drivkrafter pga av stress och inre/yttre konflikter. Det finns alltid en mening med det vi drivs av som ger våra drivkrafter ett värde. Varje drivkraft har inget självändamål utan är mer som en inre motor medans meningen (eller avsikten) med drivkraften är som den uppgift motorn har att fylla ur ett systemperspektiv.

Jag vill nämna ett par exempel på hur drivkrafter inte kommer till sin rätta:

Många känner säkert igen sig i att man då och då blir tillrättavisad för att komma tillbaka till "den rätta vägen". Att vara framgångsrik definieras i termer av att vara "snäll", "duktig", "ordentlig" och "plikttrogen". "Det blev folk av xx också" brukar man säga. Det betyder väl ungefär att xx en gång ansågs oanpassad men nu verkar det ha rättat till sig. Man kan kalla det den auktoritativa godheten som ogillar att personer går utanför den upptrampade stigen. Den egna viljan och de egna drivkrafterna skall tryckas tillbaka till förmån för det ofarliga och upptrampade. I denna värld är allting ljust och tillrättalagt. En liten antydan till avvikelse från stigen renderar ett "Nej då" och "Vi kanske ska..." för att återupprätta ordningen. Frågor som inte är självbesvarande och tillrättalagda anses hotfulla och fyllda av potentiell konflikt.

Ett annat exempel är när man påstår att egot är fult medans altrot (det påstått osjälviska) är fint. Vem beter sig i sanning osjälviskt? Jag ser olika scenarier: om jag skänker alla mina pengar till välgörenhet så kan man ju tro att det är helt osjälviskt. Naturligtvis gör man detta helst utifrån att man vill göra så, att man känner att det är rätt att göra så, att man känner sig motiverad att göra så. Egot spelar med altrot vilket är ganska vanligt. Om jag skänker alla pengar men känner att det är fel och olustigt så gör jag något osjälviskt samtidigt som egot vill något annat och vill skydda sig. Det är ingen bra idé att motarbeta sitt ego rakt av. Egot säger dig något och har en mening som kan leda dig i livet. Följ denna väg framåt och gör det som är rätt för dig istället för att göra det som andra säger är rätt för dig. Det är ofta den fällan man hamnar i om man blint lyssnar på anti-ego-strömningarna. Jag säger inte därmed att andra alltid har fel, långt därifrån, men ibland finns en avsikt att skydda sig själva bakom deras ord.

Om man har identifierat sina drivkrafter och förstått meningen med dem, vad de är ämnade för, så har du också hittat grunden för växtkraft. Gör det som är rätt för dig med utgångspunkt från det unika som finns inom dig. Det finns bara gott med detta. Det onda föds ur att energin riktas åt fel håll, vilket tyvärr sker alltför ofta. Läs mer om drivkrafter, intentioner och livsprojekt här.

Let a Miracle Begin

Lars-Eric Gustafson

Bort med dom bara...

Dagens blogg är tung och viktig och jag hoppas ni läser och reflekterar.

Så som rubriken säger skriver en person på nätet angående gårdagens skjutning i centrala Örebro i samband med en eskalerande gänguppgörelse. Personerna i dessa kretsar beskrivs som skadedjur som inte har något existensberättigande. En annan person skriver dessutom i tråden:

"Gå in med tung beväpning. Skjut ned allt som gör eller visar på minsta ansats till motstånd. De som är kvar... de får stå till svars på något sätt. Vilket väljer de själva."

Och lite längre ner:

"Det finns faktiskt individer som inte ska finnas i ett samhälle. Som man måste sätta hårt mot hårt emot." 

Vem ska jag vara mest rädd för på sikt? De kriminella gängen eller nätmobben?

Jag tycker personligen att de kriminella gängen ska splittras primärt och grunden för dem ska upphöra.

Grunden för dem ja...

En vän till mig skrev på Facebook:

"Dessa gäng ser sitt gäng som sin familj! De har ingen annan familj utan har vuxit upp på gatan utelämnade åt sig själva. Det politiska systemet i Sverige och accepterade medborgare har accepterat en kultur ta form." 

Jag blir fylld med glädje och tillförsikt när jag läser detta, när ljusets makt lever.

Jag blir rädd när mobben sätter fart och den som startar den inte förstår detta och inte tar sitt ansvar. Jag blir rädd när godhet beskrivs som dumhet, när rätten att ta till våld beskrivs som en självklarhet eftersom dessa kriminella personer inte anses vara rationella. Då kan man ta till "hårda tag" för det är det enda de förstår sig på. Vi ska blåsa rent i deras tillhåll och se till att de slutar existera. Men uppenbart ska detta ske av någon form av extraordinär exekutionspluton. Det låter som om vi ska starta ett nytt gäng och ett nytt gängkrig.

Dessa uttalanden kommer från människor med positioner i det svenska samhället.

De har den sanna lösningen för de "vet" och de lever inte i en "bubbla".

Det är samma personer som hittar den enda lösningen på konflikter i alla möjliga sammanhang. De som underblåser rädsla och hat.

Ska dessa personer som begår kriminella handlingar "bort"? Vartåt är "bort"? Det är väl bättre att ge dem ett säkert hem?

Jag tycker de begår avskyvärda handlingar och att de ska ställas inför rätta för detta. Men de har ett existensberättigande och det är självklart och behöver egentligen inte ens diskuteras. Ändå finns det de som säger att de inte har det. Jag tycker samhället ska främja avhoppning och ge avhoppare fullt skydd. Jag tycker människor som är svaga i tron på sig själva och sina förmågor ska få stöd tidigt. Jag ser dessa ungdomar växa upp i mitt lokalsamhälle och jag kan se att de lätt kan lockas av sådana gäng. Gängen kopplas samman genom hat och rädsla. Man pekar ut en gemensam fiende och demoniserar den. Dessutom ingår vanlig kriminalitet förstås som olaglig handel och affärsverksamhet.

Låt oss undvika att demonisera varandra och börja istället att tänka rationellt och ropa inte efter mer extremt våld så fort något avskyvärt inträffar.  Dessa mörkrets röster är ofta de som skapar mest oreda om deras vilja skulle bli lag.

För att gå på djupet så är kärleken långsiktigt den enda hållbara lösningen. Alla andra lösningar är kortsiktiga. Om vi uttalar oss med hat så föder vi mer hat. Om vi uttalar oss med kärlek så finns möjligheten att vända hat till något annat. Kärleken är inte mesig eller räddhågsen; den är stor och mäktig och lyser starkt.

Let a Miracle begin...

Lars-Eric Gustafson

Kraften i krisen

Jag har haft en ganska tung vecka kan man säga då jag varit tvungen att hantera en misslyckad uthyrning av en fastighet. Hyresgästen (som valde att aldrig flytta in) har påstått saker som inte stämmer och framförallt har hyresinbetalningar uteblivit. En resa till fastigheten i veckan blev nödvändig för att säkra att inte vattensystemet skulle frysa (veduppvärmning) i den annalkande kylan. Tömma ur vatten och byta lås. Det här är inget jag hade gått och drömt om direkt att behöva hantera situationer som är fullständigt meningslösa.

Samtidigt är det så att det finns en märklig kraft i kriser som uppstår: Efter några oroliga nätter då jag kände ett visst obehag bestämde jag mig för att agera. Och jag gjorde det med beslutsamhet. Fullt fokus på uppgiften. Först skaffa ett moraliskt stöd för vilket tillvägagångssätt som borde vara det bästa. Ta hjälp helt enkelt. Lägga upp en plan hur det skulle gå till och hur kommunikationen skulle ske. Åka ner och se till att allt blir gjort på rätt sätt. Säkra fastigheten och så kommunicera vad vi har gjort och på vilka grunder.

Nu kan jag planera för framtiden; förbättra värmesystemet och förbättra rutinerna för uthyrning. I krisen finns en märklig kraft som kan innebära att man känner sig urstark och att man faktiskt lyckas göra saker som aldrig tidigare gjorts. Dessutom prövas ens ledarskap att se till att rätt personer blir involverade i processen och att de blir motiverade att stödja uppdraget.

Pröva på att se kraften som kan hämtas ur krisen. Använd denna kunskap i din vardag. Låt dig inte slås ned av motgångar utan lyft dig till nya nivåer och Let a Miracle Begin.

Lars-Eric Gustafson

Du är värd all framgång

De flesta i detta avlånga land bär på någon form av dröm att få uppleva något eller förverkliga något. Många har kanske glömt bort att de en gång drömt och några tycker det är meningslöst att drömma.

Många drömmar handlar om att faktiskt lyckas att få med sig andra i båten och göra din sak eller dig som person attraktiv. Det kan handla om företagande, politik eller artisteri. Det är lättare att förverkliga en resa till Bali än en resa till ett framgångsrikt varumärke. För det är ofta det som det handlar om att marknadsföra ett budskap när man vill attrahera andra. Här uppstår en massa hinder naturligtvis som t ex att du inte själv tror på det du vill uppnå, att du inte tror att du har förmågan att uppnå eller till och med att du tror att du inte är värd den framgång som det skulle innebära att uppnå detta mål.

Andra hinder är den inställning du kommer att möta från din närmaste omgivning och från de som du vill marknadsföra dig mot. Du får reda på att det du erbjuder är för svårt eller för vanligt eller vad det nu är. Du absorberas lätt av negativismer. Ibland är de smetigt välmenande men ofta luktar det avundsjuka och Jante.

En tredje grupp av hinder är förstås att din produkt eller ditt budskap helt enkelt inte håller måttet eller inte är tillräckligt efterfrågat.

Om du i något sammanhang blir bortröstad, bortglömd eller ej lyssnad till så ska du alltid veta att det inte påverkar den potential som du bär inom dig. Det gör dig inte mindre värd eller nedgraderad ur ett större perspektiv. Fundera kring om din passion för budskapet är tillräckligt stort och om du har en attityd och en strategi som håller för framgång. Putsa både på förhållningssätt och tillvägagångssätt. Jobba med din passion. Om du tror på det du talar om så kommer det att märkas direkt. Välj bort avundsjuka och jobba istället med det du kan påverka själv. Var stolt för den du är och det du har. Du är värd all framgång. Måla framtiden ljus och Let a Miracle Begin.

Lars-Eric Gustafson

Att leva i en tändsticksask

Den här historien har jag gått och grundat på bra länge, men först nu så så ska jag börja skriva också...

Den stora världen är också den lilla världen, för någonstans så upptäcker man att det stora också är det lilla. Man ger sig ut på en resa, kanske inte jättelångt, men man vidgar i alla fall vyerna och får nya intryck. De gamla intrycken känns på något sätt påträngande invanda och mönstren känns jobbiga att återuppleva dag ut och dag in. När man känner att något är invant är det som om takhöjden har sjunkit en aning och man är mer bunden till konventioner om vad som är tillåtet och vad som otillåtet. Frihetsgraderna har sjunkit och framtidsmagneten har försvagats. Det mesta känns rutin och kanske till och med en tristess.

I den stora världen öppnar sig nya möjligheter. Där verkar det till synes vara tillåtet att breda ut sig en aning och där bjuds det till. En vänlig nyfikenhet infinner sig. Folk verkar bry sig och man är med av bara farten. Ända till dess att man varit med en gång för mycket och sett baksidan av tillvaron i den stora världen. Man upptäcker att även den stora världen är den lilla världen. Det finns en ankdamm även i den stora svansjön. Gamla illaluktande strukturer av inpyrd konventionalism som man inte får bryta mot, osv.

Det kostar att vara med och leka med de stora pojkarna.

Ofta är det så att man känner en slags identitetsförvirring i sammanhanget. Jag har en sann historia när jag levde en period i Luxemburg. Det var i mitten av 90-talet. Jag var en FND (Functionaire National Détaché) eller Fristående Narionell Tjänsteman. Jag var faktiskt mer specifikt en Expert National Détaché, alltså inte bara tjänsteman utan även "expert".

Livet i Luxemburg var förhållandevis vidlyftigt. Det var mycket bra betalt och nästan ingen skatt samt fri flygresa till Sverige en gång i månaden. Det var vanligt med drinkbjudningar på jobbet om någon hade stigit i graderna eller fått en ny tjänst helt enkelt. Det fanns finrestaurang med 5-rätters lunch. Man drack vin till maten, osv. På helgerna fanns det som oftast någon bjudning till en fest med all inclusive. Folk var justa och glada och de flesta skötte sig och det var trevligt men väldigt mycket. Däremot fanns problemet med fyllekörning. Det kördes bil fritt trots ymnigt intag av vin och drinkar. Puben hade en jättestor bilparkering, osv.

Till slut kände jag att vi svenskar som arbetade i Luxemburg började tjata på varandra om ditten och datten. Det skapades en slags avundsjukskultur. Vissa i svensklägret tog på sig en roll att styra med andra i gruppen. Det skapades en grund för konflikter. Vissa av oss började förstå att räkmackelivet hade en början men också hade ett slut och att svansjön hade blivit en ankdamm.

Det gick så långt att jag efter ett tag kände att livet i Luxemburg blev en belastning då jag kände att jag blev känslomässigt påverkad av ett artificiellt liv och att jag hade relationer som inte var helt funktionella som delvis byggde på att jag hade bytts ut mot någon annan som en person låg i fejd med. Det fanns förljugenhet i luften. Så länge man inte pratade öppet om vissa saker så gick det bra. Ankdammen hade börjat utvecklas till en tändsticksask. Tändsticksasken ger dig minimalt utrymme för utveckling. Du bränner dig och det är mest mörker. Det var en ganska långt gången bevaknings- och förtalskultur.

Här kommer frågan om integritet och självkänsla in. Man måste veta var ens hem och borg är. Där man är fredad. Man måste veta  vad man står för, vad man är värd och vad man inte ska behöva stå ut med. Det finns ibland en baksida med att snabbt låta sig införlivas i en yttre svansjö.

Mitt råd är att bygga din inre svansjö som också är ditt inre hem och din inre borg. Starta resan nu och Let a Miracle Begin!

Lars-Eric Gustafson

Konsten att intervjua sig själv

Jag har under de senaste veckorna intervjuat flera företagare över Skype och samtidigt också blivit intervjuad av dessa företagare. Artiklarna publiceras successivt i webbtidningen Allt om företagande.

En av mina vänner yttrade på skoj att det är ju skönt att man får intervjua andra personer så man inte behöver intervjua sig själv. Men det är ju faktiskt så att vi borde bli bättre på att "intervjua" oss själva.

Det kallas för "reflektion" att intervjua sig själv. Man ställer frågor till sig själv med ett slags från utsidan perspektiv, som vid en normal intervju, fast med sig själv. Ett reflekterande förhållningssätt innebär att vi ställer frågor till oss själva kring något som är eller något som varit. Vi låter verkligheten återspeglas i våra tankar så att vi kan ställa frågor i efterskott.

Reflektion används som ett verktyg för att utveckla sin kompetens ur sin egen vardag och börja förstå varför man handlar som man gör, men också varför saker utvecklas på ett visst sätt. Oftast handlar det om faktorer där man själv är involverad. Man funderar först kring varför någonting är på ett visst sätt och därefter sätter man funderingarna under lupp. Det kan vara något som är jobbigt:

Varför blev jag så arg?
Varför gick det så illa?
Varför tänkte jag som jag gjorde?
Varför gjorde jag som jag gjorde?
Varför blev det inte bra?

Det kan också handla om ett jobbigt mönster som du börjat se:

Varför blir jag så arg?
Varför går det så illa?
Varför tänker jag som jag gör?
Varför gör jag som jag gör?
Varför blir det inte bra?

Reflektion är utvecklingens moder. Systematisk reflektion är bra som en naturlig hjälpreda i vardagen. Att leva oreflekterat innebär att saker blir som de blir och aldrig blir det egentligen bättre eftersom vi har aldrig har reflekterat över vad som är bra och vad som är dåligt. Vi befinner oss då på en väg som i en snöstorm där vägen saknar konturer så att vi inte hamnar i diket. Vi kör till dess det tar stopp. Förhoppningsvis kommer vi fram någonstans, men vi saknar egentlig styrning.

Reflektionen ger oss en möjlighet att höja och vidga perspektiven på saker och ting i våra liv. Vad är det egentligen vi håller på med? Varför gör vi det vi gör? Vart är jag egentligen på väg?

Vi kan också balansera värdet på händelser i livet. Motgångar kanske inte stjälper våra liv när vi lärt oss att betrakta saker ur olika perspektiv. Vi hittar nya medgångar i livet och lär oss att värdesätta saker vi har ignorerat tidigare. Men framförallt innebär reflektion att vi lär oss att stanna upp i vardagen och höja blicken inför det som är.

Pröva på att reflektera i din vardag och gör det till en vana och Let A Miracle Begin.

Lars-Eric Gustafson

Hinder för att bli riktigt nöjd

Vad är det som gör att vi inte når dit vi vill och att vi aldrig blir riktigt nöjda? Det är egentligen en ganska komplex fråga:

För det första; vet vi alltid vart vi vill nå? Hur kan vi veta vad som är det rätta målet? Har vi funderat ut ett livsmål eller inte? Har vi en passion för något och lever våra mål?

Förutsättningarna är väldigt olika från individ till individ. Om vi inte vet vart vi är på väg så är ingen väg den rätta. Har vi inte förankrat vårt mål i vårt inre så blir det dessutom ett tomt mål utan kraft. Om vi förnekar målet genom förhalande aktiviteter, så kommer vi aldrig i mål. Om vi förnekar målet genom att inte våga tala om det för andra, så kommer vi aldrig i mål. Om vi skäms för att vi har ett visst mål, så kommer vi aldrig i mål. Om vi gör avkall på målet genom att snabbt ge upp och krympa det, så kommer vi aldrig i mål. Om vi låter oss kuvas av omgivningens jante-snack, så kommer vi aldrig i mål. Om vi säger att vi nog har det bra som vi har det, så kommer vi aldrig i mål.

En central del för att du ska lyckas att sätta ett funktionellt personligt mål är att förankra det i dina naturliga drivkrafter och i din passion. Lyssna på din inre röst. Vad är det du uttrycker av bara farten då du inte förberett vad du ska säga. Vad tänker du på och drömmer du om. Varför strävar du efter olika saker i livet? Vad vill du uppnå? Låt svaren bli din vägledning.

Det är en bärkraftig vision som kan föra dig i mål. Visionen måste komma från en inre övertygelse. "Förankring" och "övertygelse" måste finnas där.

Tre stycken viktiga förutsättningar för att mål ska vara funktionella:

1. Målen ska du naturligt begripa hur de har uppstått och varför de finns hos dig. 
2. Målen ska kunna uppnås genom att du har resurser tillgängliga i form av kunnande, kompetens, visioner, metoder, planer och strategier.
3. Målen ska kännas meningsfulla på så vis att du alltid lever med dem och att det är naturligt och självklart att du anstränger dig för att uppnå dem. 

Om du har ordning på dina mål så kommer du också att kunna känna dig nöjd både under resan mot målet och efter uppfyllandet av målet. Har du inte ordning på detta så kommer du heller aldrig att bli nöjd.

Sätt igång och dröm passionerat om en framtid som är den rätta för dig och Let A Miracle Begin.

Lars-Eric Gustafson

Vakuum är början på något nytt

"Jag befann mig i ett vakuum och kunde inte känna någonting alls faktiskt. Det var som den absoluta tomheten av alla tomheter. Något hade tagits ifrån mig, jag var inte säker på vad. Någon hade sagt något, jag mindes inte vem eller vad som hade sagts.

Det som var riktning igår, var ostyrbarhet idag. Vad jag än tänkte på eller försökte fokusera på kändes som tomhet. Målen hade suddats ut, vägen hade försvunnit i dimman och energimätaren visade battery low och jag gick in i stand-by.

Ansiktena runt omkring mig kändes vänligt menande men tomma, inte ens påträngande utan mer blanka och intetsägande som om de saknade konturer och innehåll, som om de vore rundade stenar i
skogsbrynet.


Allt jag hade gjort kändes tomt. Varför hade jag kämpat för att nå saker som jag aldrig kom att nå? Varför hade vissa saker varit så viktiga och varför hade nu längtan efter detta falnat i ingentinget? Varför hade jag skapat ett liv byggt på inställningen  att världen endera är med mig eller mot mig? Varför hade jag kämpat för att vara andra till lags och för att vara duktig och behaglig?

Varför hade jag behövt ägna min energi åt försvar av mina steg i livet istället för att ägna den åt framåtriktad handling? Varför hade jag varit så rädd att säga det där jag ville säga att när jag väl sa det så bröt mitt liv samman?"

Ur Vakuum - en skildring av ingentinget

Vakuum är början på något nytt. Det är svaret på en kris. Det är ett tillstånd som naturligt infinner sig efter att en akut kris har lagt sig och du står beredd att fylla livet med något annat än det som varit. Vakuum är inte ett farligt tillstånd direkt, men det måste hanteras med omsorg. Det kan ju vara lätt att drabbas av ångest inför tomheten. Rädsla och frustration kan styra dig dithän. Vakuum ger dig en möjlighet att upptäcka världen och dig själv på nytt. Du kan inte tvinga dig själv att komma ur ett vakuum genom viljestyrda beslut.

Det enklaste sättet är att släppa loss och låta nya energier infinna sig och nya tankar flöda genom dig utan att du själv aktivt tänker ut dem. Skriv ner dina nya tankar och betraktelser. Se det som en möjlighet till en upptäcktsfärd och inte som en avgrund. Ha inte för bråttom så du förilar dig i hyperaktivitet eller att du bestraffar dig för oförmågan att hitta mening och mål.

Öppna dina sinnen och Let a Miracle Begin...

Lars-Eric Gustafson

Att förhålla sig till konflikter

- Kan du gå ut med soporna?
- Det har jag redan gjort!
- Det kan du inte ha gjort!
- Varför inte? Nu är det dessutom så att jag faktiskt redan HAR gjort det!
- När skulle du ha gjort det?
- Det var en konstig fråga eftersom jag redan har gjort det!
- Den var ju alldeles full!
- Menar du att jag inte kunde ha gått ut med soporna eftersom påsen var alldeles full?
- Men jag såg ju den! NÄR tog du ut den?
- Jag minns inte exakt! Ska jag notera klockslag nästa gång?
- Dum...
- Du ställer en enkel fråga och du får ett enkelt svar och så blir det ändå alltid långa diskussioner!!!
- Man måste få fråga!

En vanlig påhittad konfliktdiskussion som kan röra till det. Hur förhåller man sig när det blir så här?

Jag utgår från att jag har en inre kompass som jag litar på som talar om för mig vad som är rätt och vad som är fel, vad som är Ok och vad som inte är Ok. Finns det mönster i kommunikationen som pekar mot härskande eller annan kompensation för en känsla av frustration och underläge? Drivkrafter som gått vilse?

Det centrala är att man som part inte går djupare in i konflikten och att man själv inte straffar sig själv för det uppstådda genom grubblerier och skuldbeläggande. Man ska heller inte skuldbelägga den andra parten i mening att bestraffa den. Det bästa är att ha rett ut från början vad som är en rimlig respektfull kommunikation och stå för det. Låt inte känslorna ramla ner i magen utan lev vidare och gör det som känns rätt.  Problemet är att man lätt hamnar i en situation då din egen utveckling begränsas av andras beteenden. Du bygger in bilder av motstånd och rädsla i ditt medvetande. Vill du inte diskutera vidare med vederbörande person för stunden så stå för det och skäms inte för det.

Om du blir ledsen och frustrerad så är det helt Ok men låt det inte "äta upp" dig. Se situationen utifrån och gå vidare i din egen plan för utveckling så kommer risken för vidare konflikter att reduceras.

Låtsas inte vara glad om du inte är det. Men kryp inte ihop i ditt skal för mycket. Öppna skalet istället och uttryck det du menar, men med respekt.

Visa att du är stark! Låt inte andra bestämma om du ska må bra eller inte! Säg nej när du menar nej! Det kommer att göra ont ibland för vissa människor söker underkastelse hos andra!

Let a Miracle Begin...

Lars-Eric Gustafson

Alltid med respekt!

Bra kommunikation handlar om samspel mellan individer där just våra likheter och olikheter skapar förutsättningar för att bilda en perfekt enhet. Det behöver inte vara slätstruket på något vis utan kan vara livaktigt och glatt, men alltid med en botten av respekt. Vi har alla olika kommunikationsstilar och vi har alla olika behov och drivkrafter. Bra kommunikation leder gruppen mot utveckling på det personliga planet. Det handlar alltså inte om att gruppen i genomsnitt utvecklas eller att flertalet utvecklas eller att den mest tongivande utvecklas utan att var och en bereds förutsättningar för utveckling och faktiskt utvecklas.

Härskartekniker är en samling metoder som använts i alla tider för att påverka maktbalansen i en grupp. Det handlar för det mesta om att skapa sig ett eget utrymme för makt på bekostnad av någon annan. Härskartekniker är en negativ faktor om man vill uppnå bra kommunikation i en grupp.

Jag tänkte ge några exempel på kända härskartekniker med exemplifiering:

Osynliggörande

Vi för en diskussion i en arbetsgrupp och Emma räcker försiktigt upp handen. Bertil vet att Emma tar god tid på sig när hon ska säga något och låtsas som om han inget ser och säger:

"Eftersom tiden rinner iväg och alla verkar ha sagt sitt och vi har annat att göra så avslutar vi mötet nu."

Förminskande

Bertil säger till Emma efter hon uttryckt klagomål på rapporteringen. "Lilla gumman, du borde veta att att såna petitesser har vi inte tid att diskutera."

Förlöjligande

Lars sitter vid fikat och säger att fruntimmer förstår sig inte på bilar, eller hur? och vänder sig mot övriga gruppens manliga avdelning. Du skulle ha sett igår...

Grovt språk

Lars vill framhäva sin egen historia och ta plats ordentligt. Han kör på med starka svordomar och ett överdrivet kroppsspråk vilket utestänger många då det är svårt att säga emot en sådan överdominans där man förväntas skratta med.

Menande blickar

Emma anstränger sig verkligen för att våga säga vad hon tycker. Bertil tittar på de övriga med en ironiskt menande och blick och säger att det är ju bra att alla vågar uttrycka sin mening.

Nertystning

Johan har en intressant fråga han vill lyfta. Av någon anledning uppskattas den inte av Bertil som mitt i allt säger "Du kan väl hålla inne med dina utlägg nå'n gång så vi andra får en syl i vädret också."

Byta ämne

Johan vill berätta om en sak som berör hela företaget och av många anses viktig och av andra känslig. Efter en stund säger Bertil "Just det, det är dags för fika nu. Det ska väl bli trevligt."

Påföra skam och skuld

Bertil säger till Johan att ditt beteende är förfärligt och kan äventyra hela affären. "Jag hoppas att du förstår hur illa det är. Och nu har du ju hela helgen på dig...".  

Det här är bara några exempel men ändå...

Härskartekniker är kortsiktigt effektiva för att uppnå splittring och tillfälliga personliga fördelar. Härskartekniker har olika valör. Att byta ämne kan vara nödvändigt om mötet gått i stå, men att göra det bara för att avsluta en påstått jobbig fråga är inte helt Ok. Jag tycker det är centralt att man är tydlig med vad man tycker är fel i kommunikationen i varje situation och vara öppen med det för att styra gruppen utifrån den ståndpunkten.

Jag tycker inte det är Ok att du använder grova ord eftersom du utestänger andra som inte uppskattar det.

Men också...

Jag tror att alla förstått din mening och vi tackar dig och låter nästa person och ta upp nästa punkt.

Alltid med respekt för varje individ.

Fundera på din egen kommunikationsstil och du kommer att se utveckling både för dig och för gruppen.

Let a Miracle Begin...

Lars-Eric Gustafson

Problem är en möjlighet till utveckling

Rubriken låter som en vanlig floskel, men handlar till del om en grundläggande drivkraft för överlevnad. Problem drabbas vi alla av på olika sätt. Vi drabbas av små problem och vi drabbas av stora problem. Bilen går sönder och vi vrickar foten. ,Du kanske hade tänkt springa Lidingöloppet och skulle ta bilen till Stockholm.

Våra planer är också våra förväntningar. 

Du har målat upp en bild av det perfekta scenariot: komma i god tid till idrottsplatsen på Lidingö. Få en bra parkering. Kunna ta det lugnt. Värma upp. Köpa en energidryck för att ha med sig. Hämta ut nummerlappen utan att behöva köa länge. Gå kilometrarna fram till startplatsen i sakta mak och kanske få lite tid för meditation.

Nu står du där med trasig bil och vrickad fot. Din upplevelse av problemet är väldigt mycket större än problemet i sig. Foten kommer sannolikt att läka och bilen går säkert att reparera. Känslan av misslyckande fortsätter dock att plåga dig. Men det kanske inte ens räcker med att problemet bor i DINA direkta upplevelser och förväntningar. Det kanske bor hos dina upplevelser av vännernas förväntningar som du skulle ha träffat i Stockholm som nu kanske istället kommer att pika dig. Du känner att du måste ta hand om problem som kommer som en följd av det första. Där kanske du också hade förväntningar om en trevlig kväll som nu har omintetgjorts.

Problemet kan ha en lösning. Ibland är det en kompromiss. Du lånar eller hyr en bil eller får den snabbt reparerad och kommer i alla fall iväg till loppet men avstår från att springa. Ofta leder problemet till utveckling: Du kommer att planera bättre nästa gång och ha koll på bilens status. Du kommer att jobba med dina känslor av misslyckande att månader av planering och träning var värt noll.

Vad är viktigt för dig i livet? 
Vad är VERKLIGEN viktigt för dig i livet?

Jag tror att 90% av våra problem inte är speciellt stora. Endast 1% kanske är stora. Får vi starka känslor av misslyckande så kan vi drabbas av ångest och till och med känna vår överlevnad hotad (för det mesta på helt falska grunder).

Känner du att du drabbats av ett problem; låt dig inte paralyseras och ätas upp av dina känslor av misslyckande. Reflektera över betydelsen av det som hände och dess orsaker. Reflektera över vad du nu har lärt dig. Se till att ett problem leder till utveckling och kom ihåg att din upplevelse av problemet för det mesta är mycket större än problemet i sig.

Go for "utveckling" och Let a Miracle Begin.

Lars-Eric Gustafson

Att bejaka sitt ego

På förekommen anledning fortsätter jag på temat "ego" igen:

Ego har en allmänt negativ klang, framförallt i detta avlånga land. Egoism handlar ju om att "roffa åt sig", "bara tänka på sig själv" och "strunta i andra". Jag tror egoism har en så negativ klang att det spillt över på begreppet "ego".

Något som spelar en än större roll är den Freudianska synen på egot som har återgetts av Deepak Chopra:

"Egot är naturligtvis inte den du egentligen är. Egot är din självbild, din sociala mask, det är den du spelar. Din sociala mask lever på att bli omtyckt av andra. Den vill styra och lever på att ha makt, för egot lever i ständig rädsla för att inte duga."

Egot lever i ett samspel med det inre och det yttre livet och våra naturliga beteenden. Egot har inte nödvändigtvis den negativa klang som presenteras här ovan.

Egot definieras av dina naturliga drivkrafter som talar om varför du gör som du gör och vill som du vill. Egot är det som ger ditt liv mening, det som du anser vara eftersträvansvärt och värdefullt.

Vi vill naturligt skydda vårt ego från  olika "hot". Vi vill ha ordning & reda och ser oordning. Här skapas en konflikt som vi naturligt löser genom att återställa ordningen. Våra beteenden är inte samma som vårt ego. I själva verket så använder vi våra naturliga beteenden eller metoder för att  lösa konflikter. Vi argumenterar eller säger inget alls eller blir jättearga. Vi kan bli påstridiga och domderande. Starka drivkrafter kan utlösa starka känslor inom oss. Dessa drivkrafter utgör en del av egot som på ett djupare plan påverkar oss och ofta är rädslor kopplade till dessa. Förlorad ordning & reda kan utlösa en rädsla att förlora de inre sammanhangen. Detta kan utlösa olika former av beteenden som vi naturligt har i vår verktygslåda.

Egot sammanfattar våra utgångspunkter för att leva, i form av grundläggande drivkrafter. Att motarbeta sitt ego är som att motarbeta sin egen existens och sin egen utveckling. Om man istället väljer att bejaka egot och synliggöra egot så gör man egot styrbart. Är man rädd för sitt ego så skapas slitningar och stress då den naturliga energin vänds inåt mot undantryckning och förnekande istället för utåt mot flow och bejakande.

Man kan likna egot vid en störtflod som vill framåt. Det sker ganska planlöst och följer helt och hållet naturlagarna var den sköljer fram.

Om vi väljer att se kraftig nederbörd som något gott med en mening i det stora hela så kan vi styra vår hushållning av jorden så att det också sker något gott även då vattnet sköljer ner från himlen.

Det handlar om att se potentialen i egot och tänka på ett medvetet plan vad drivkrafterna kan leda till för gott och vad de är avsedda att leda till för just mig. Att kanalisera sin naturliga energi på ett medvetet plan ger riktning åt egot och ger verklig effekt i livet.

Att trycka undan sitt ego skapar stress och leder till förnekelse och kanske ohälsa.

Bejaka ditt ego och Let a Miracle Begin!

Lars-Eric Gustafson

Rädslor en nyckel till utveckling

Jantelagen är egentligen en bunt härskartekniker för att förminska och förtrycka den som sticker ut. Vilka drivkrafter finns hos den som tar till sig allt detta, kan man fråga sig? Jag tror det handlar om en spegling av ett eget upplevt misslyckande: 

"Jag är en usel man men ingen ska våga tala om det för mig och jag kommer till varje pris att kämpa för det. Min metod blir att förminska och förtrycka alla som jag anser försöker vara bättre än mig. De är mina fiender. De som spelar med mig och inte visar att de är bättre än mig och som bekräftar och förstärker min förmåga att förminska och förtrycka är mina lierade vänner. Vi skapar en egen identitet baserad på att vara mot alla som gör sig märkvärdiga. Vi är bäst på att vara sämst."






Den här beskrivningen drar saken till sin spets. Men inom många av oss finns en rädsla att bli passerad och nerskjutsad i hierarkin. Manlig janteism handlar ofta om att angripa andras påstådda duktighet och märkvärdighet. Kvinnlig janteism handlar ofta om att angripa andras brist på anpassning.

I en blogg skriver min vän Birgitta Granström mycket bra om hur vi kan använda känslor av avundsjuka och missunsamhet till vår fördel. Avundsjuka och missunsamhet är en form av rädslor. Rädslor är en del av vårt undermedvetna och är som delar av oss själva. Det finns en mängd tekniker att jobba med rädslor. Ett sätt är att synliggöra dem och lära känna dem och förstå att rädslorna är ett symptom på frustration - att vi saknar något vi eftertraktar. Detta "något" ger oss nyckeln till vad som driver oss och ger oss energi. Att bejaka rädslorna på detta sätt är ett utmärkt sätt att börja sin resa mot ett bättre och mer utvecklande liv. Det är bättre att bejaka rädslorna än att trycka undan dem.

I rädslorna finns nycklar till utveckling och ett inre mirakel. Bli nte rädd för dina rädslor utan Let a Miracle Begin.

Att välja utveckling!

En vanlig dag består av en mängd plikter som bara ska utföras. Vissa saker måste inte göras men känns ändå pliktfyllda. Fixa bilen, städa garaget, köra bort skräp. Du beslutar att boka tid hos din bilmek och att hyra en släpkärra. Du befinner dig i ett flow. Ett flow är precis det som ger dig en bra skjuts för din utveckling. Speciellt om ditt flow grundar sig på en övertygelse som bottnar i både förnuft och känsla. När du är stark i ditt flow har du också ett bra försvar mot rädslor och motgångar. Du hanterar konflikter på ett bra sätt och behöver inte känna dig sårad eller förminskad. Du behöver inte bli så där otroligt arg som det är lätt att bli.

Någon i din närhet tycker det var dumt att anlita bilmeken och att hyra släpkärran. Det kostar pengar, o s v. En konflikt kan lät uppstå i er relation men också i ditt inre. Du vet att önskemålet att bilen ska vara tip-top och garaget urstädat kvarstår, men dina beslut var ändå inte bra. Är du stark i din övertygelse och har ett gott flow i livet så kan du hoppa över den djupa konflikten och istället låta lugnet vila. Du känner dig trygg i ditt inre vilket också avspeglas i ditt agerande och ditt kroppsspråk. Du har helt enkelt en bevarad integritet trots påfrestningar.

Om du är bra på att skapa välgrundade flows så har du en god förutsättning för utveckling på det personliga planet. Du kan rikta dina energier mot dina målsättningar och ge dina drivkrafter mening. Är ditt liv fyllt av konflikter kommer dina energier åtgå till att bekämpa, försvara och skydda - inte utveckla. Negativa processer skapar stress och gör dig och andra illa på alla plan.

Pröva att välja utveckling och låt dina inre mirakel ta fart.

Let a miracle begin

Lars-Eric Gustafson

Kaos är utvecklingens moder

Rubriken skulle också kunna vara: Motgången är en förutsättning för hållbar medgång. Har du förundrats varför ditt liv tenderar att vara fyllt av motgångar. De verkar komma som på rad och på beställning. Jag brukar tänka som så att "vad jag behöver är en riktig framgång", en sådan där som känns genom hela kroppen. Jag tror alla är i behov av en riktig framgång och alla är värda det.

Här kommer begreppet "attityd" in i bilden; hur vi ser på motgången. Många motgångar är små och vissa är lite större, men väldigt få är livsavgörande. De mindre avgörande motgångarna krusar ytan i vårt liv och rör upp grus på gångbanan som jag måleriskt brukar uttrycka. Det skapas ett tillfälligt kaos. Kaos ska ses som motsatsen till sammanhang. Sammanhanget bryts ibland. Vi skvätter målarfärg på villafönstret eller vi tappar glaset i golvet så det spricker. Vi kanske kommer ihåg att vi glömt bort det vi inte fick glömma bort. Vi får en lätt ångest och paniken infinner sig. Jag glömde en gång bort att hämta barnen i tid på dagis för 12 år sedan. Klockan hade hunnit bli halvsex på kvällen och mina tankar fanns någon annanstans. Den "snälla" dagisfröken ringde och undrade och jag fick bråttom iväg.

Kaos infinner sig när vår planering bryts och vi får göra andra saker än vi tänkt oss. Nya förutsättningar infinner sig. Ofta är det den "snälla" dagisfröken som bryter din planering. Det bästa är att förbereda sig på att oväntade saker kan hända, och att arbeta med klara målbilder där resan mot målet kan variera.

Kaos ger dig chansen att förändra och förbättra. Lär dig uppskatta kaos eftersom det ger dig energi till en ständig utveckling. Lär dig reflektera i din vardag så att kaos allt oftare blir "snällt" kaos i ditt liv. Att bli överdrivet upprörd är energislöseri som mest vänds inåt på ett negativt sätt.

Vill du ta ett mirakelsteg i din utveckling, så se kaos som en möjlighet.

Let a miracle begin!

Lars-Eric Gustafson

Vårda ditt ego

Vad menas med egoism och egennytta? Jag landade i en politisk diskussion på Facebook där den ena sidan hävdade att de stod för solidaritet mot egoism och egennytta. Den enda bristen var att deras sida inte var immun mot egoism och egennytta.

Egoism innebär att ens beteende drivs av egenintresset (ungefär egennyttan). Jag har alltid hävdat att egot är det bästa vi har och ska vårdas och ledas. Egenintresset är ju våra inbyggda drivkrafter, d.v.s. det som motiverar oss i våra liv. Jag brukar dessutom skilja på drivkraft och beteende. Om jag är påstridig så är det ett beteende och inte en drivkraft. Drivkraften kan vara att ”få rätt”. Det finns en mening med våra drivkrafter som jag nämnde i en tidigare blogg. I LifeSpider System kallas de intentioner. De vägleder egot så det inte går vilse. Är man inte medveten om varför man vill göra vissa saker och kopplingen till ens beteende så kan man lätt komma vilse.

Mitt budskap är vårda egot och låta egot vägledas. Låt ingen lura dig att egot är fult. I egot finns din energi och om du agerar mot ditt ego så finns där ingen energi i livet. Då går all energi åt att anpassa sig och bevaka sitt ego.

Jag sa vid ett tillfälle under min uppväxt att om jag blir pressad till anpassning så kommer jag istället att bli mer av den jag är. Jag var tidigt ute med dessa tankar.

Vill du ta ett mirakelsteg framåt, se då till att vårda och leda ditt ego mot dina livsmål.

Let a miracle begin…. 

Lars-Eric Gustafson

Att anpassa sig eller vara den man är

Jag har sedan april 2012 jobbat aktivt med att fördjupa mina kunskaper om mig själv, vilka drivkrafter jag har vilken mening (intention) det finns med varje drivkraft och vilka livsprojekt som varje intention kan härledas till. Jag har jobbat med Birgitta Granströms LifeSpider System.

Med detta system blir det klart att varje individ är unik och att egot inte har fel men behöver styrhjälp genom intentionerna. I går hade jag en diskussion angående detta att anpassa sig kontra vara den man är. Här finns en gräns för vad som är hälsosamt - i alla fall för mig. Anpassning in absurdum innebär att man antar roller och beteenden som är tvärt emot sina egna styrkor och de naturliga rollerna och beteendena. För mig handlar det om livskvalitet. Det är viktigt för mig att känna att jag lever det liv jag är bästa att leva och inte lever någon annans liv. Att leva ett liv med ansträngning för att tillfredsställa krav som är emot ens person skapar i förlängningen psykosociala problem. Däremot är det så klart viktigt att vara öppen för utveckling så man blir en bättre och mer kraftfull version av sig själv som LifeSpider System proklamerar.

Jag kommer säkert att få anledning att återkomma till min spindelresa i denna blogg.

Till er läsare säger jag som vanligt Let A Miracle Begin (and start with who you already are).

Utmana dina rädslor

Jag har funderat mycket kring vad som hindrar mig från att göra det verkliga genombrottet i min utveckling. Jag bär på en massa idéer och nya idéer ploppar ständigt upp.

Vad är det som händer när nya saker ploppar upp i mina tankar? Jag skissar antagligen på idén, såvida den är bra (alltså som jag tycker). Jag kanske nämner det för någon att jag fått en bra idé. Jag skriver en statusrad på Facebook och antyder att jag fått en bra idé och hoppas att någon ska visa nyfikenhet.

Möjligen kontaktar jag någon som faktiskt skulle kunna hjälpa mig att driva frågan. Jag får en begäran att skicka över mer information och sedan blir det en lunch. Personen jag träffar börjar skruva på sig efter en stund på grund av mitt illa dolda vankelmod och min otydliga approach. Han (det är oftast en han) ber att jag ska återkomma när jag kommit lite längre.

Problemet är sannolikt att jag inte är passionerat övertygad om min idés förträfflighet. Jag kommer sällan till denna punkt. Varför då då? Min bekymmersamma själ och min inre röst som säger att  "det går aldrig" slår till utan att jag verkar styra över denna process. Jag har ju inga resurser och inga bra kontakter. Inte rätt kompetens och inte rätt tyngd. Jag har helt enkelt inte råd att chansa, vare sig känslomässigt eller ekonomiskt. Den förminskande inre rösten har än en gång segrat och omgivningen får än en gång chansen att säga "Vad var det vi sa?".

Din inre rädsla begränsar dina möjligheter till utveckling. Rädslan vill att du ska rätta in dig i ledet och inte lyssna på ditt ego. Rädslan är som ett skrattande och skränande "Skriet" som driver dig tillbaka i utvecklingen.

Det centrala är att träna på att landa i sig själv. Vem är jag och vart är jag på väg? Jag är i grunden bra med alla mina egenskaper. Jag är värd framgång. Jag är starkare än rädslan. Det jag tänker, säger och gör har ett värde som ingen ska få förringa. Bygg din utveckling inifrån och ut. Skapa en bild av en framgångsresa.

Kasta av rädslan vid nästa station. Let a Miracle Begin.

Bort med Jante, släpp in Svante

Har det hänt dig att du framställt dig i en positiv dager. Du har sagt något om att du är nöjd med dig själv och att du tror att du kan bättre än vad de flest andra kan prestera. Du kanske i stunden var fylld av passion inför någonting. Du har ett projekt på gång som liksom bara flyter på i tanke och handling. Glöden fanns både i hjärtat och i ögonen. Du talade som i ett flöde. Det var jobbigare att inte säga det än att säga det.

Och så kommer reaktionerna: Jaså du går här och skryter! Ah, skulle det där var nåt och gå och prata om. Kan du inte va tyst nån gång så andra får vara med också?

Och när du blir än mer konkret: Inte ska du väl... Vad ska det vara bra för det där?

Jantelagens förminskande har satts i rullning. Undvikande blickar. Vissa bryter av dig och byter samtalsämne. Någon gör sig lustig över dig och dina galna idéer. Någon sårar dig genom sarkasmer och elakheter.

Jag har varit med om detta ett antal gånger. Inte 10 gånger, men kanske 500 gånger. Jag har lärt mig att läsa signalerna bättre och inte fångas in i jante-nätet. Jante vill att du ska förbli liten. Svante vill att du ska växa och ger dig förutsättningar för att göra det, utan den rädsla och avundsjuka som karaktäriserar Jante.

Så Svante-lagen säger... Du ska tro att du är något... Du är större än du nånsin tror...

Släpp in Svante.... Let a Miracle Begin...

Fantasin som verktyg för utveckling

Fantasi kan ses som förmågan att skapa inre mentala bilder. Fantasi används i olika sammanhang:

• Skapa inre bilder av hur något skulle kunna bli.
• Skapa inre bilder av hur något skulle kunna gå till.
• Skapa inre bilder av något som är helt påhittat.
• Återskapa minnen.
• Fylla ut ofullständig information.
• Fylla ens tankar med lustfylld mening.

Fantasin kan i vissa fall tänkas fram. Fantasin kan också vara som ett fritt flöde. Ibland måste man identifiera hindren för detta fria flöde och ta bort dem.

Tänk på en plats!

Vad tänker du på när du hör om den platsen?

Vilka minnen finns?

Hur är platsen när den är som bäst?

Hur skulle platsen kunna utvecklas?

Fantasin kan vara din medspelare: 

Jag ser att bakgården är fylld av ett hav av jättebalsamin som gått från trädgårdsväxt till ogräs och gissel. Jag fantiserar om jättebalsamin som dansar runt på bakgården och successivt försvinner in i skogen. Den är vacker och den finns bara tillfälligt. Nu kan jag själv dansa ut och rycka några plantor i taget och låtsas vara en del i flyktdansen.

Fantasin kan på så vis fungera som ett sätt att göra svåra saker mindre ångestfyllda och mer lustfyllda.

Fantasin kan också vara din motspelare: 

Jag är på väg hem från busshållplatsen. Det är mörkt och jag känner mig spänd och får en obehaglig känsla av att vara förföljd fast fallet inte alls är så. Fantasier om de mest hemska saker som skulle kunna hända virvlar förbi. Fantasierna är kontraproduktiva och saknar förankring i den faktiska risksituationen. Fantasierna skapar rädslor istället för att förlösa dem.

Fantasin är ett verktyg för att skapa mentala bilder och processer, men den mentala bilden eller processen i sig behöver inte vara en ren fantasiprodukt. Delar av den kan vara strikt faktabaserad: 

Jag minns att jag tittade på klockan… 

Jag minns att jag hörde det smattrande ljudet av crossmotorcykeln… 

Jag minns att jag upplevde att han körde alldeles för nära oss… 

Med hjälp av fantasin skapar du förutom faktabaserade mentala föreställningar dessutom levande och mer mångfacetterade föreställningar av någonting. Återskapa minnet av en dag din barndom. Jobba med bildspråk, dofter, röster, typiska företeelser som du minns… 

Använd din fantasi för att utvecklas...

Let a Miracle Begin och gör det nu...

Rädsla som hindrar utveckling

En av grundorsakerna till att vi inte kommer vidare i livet är rädslor som bor inom oss. Vi har fått lära oss att det är farligt att prova, att vi inte är värda eller att det inte år menat för oss när det gäller att ta sig an utmaningar i livet. Ännu vanligare är den nedärvda rädslan att sticka ut för mycket att skilja sig från mängden och bli utesluten från gemenskapen. Man får inte göra sig märkvärdig och tro att man är något. Man vet vad man har, men inte vad man får. Safe, safe...

Låter man sitt liv styras av rädslor så hindrar man effektivt sin egen utveckling. Ofta är vi rädda för att vi inte anser oss vara värda den framgång vi egentligen söker. Detta baseras på dålig självkännedom. Potentialen finns där hos alla, fast den ser olika ut för varje individ. Vårda dina drömmar och din potential att komma vidare i livet. Ta reda på mer om dig själv, vad du drivs av och vad som verkligen är du och vad du är menad för. Jag kommer att återkomma till detta med vikten av självkännedom längre fram. Ta kontroll över rädslorna och anta fler utmaningar.

Let a Miracle Begin, och gör det nu...

Här fattas beslut

En av de vanligaste orsakerna till att vi inte gör genombrott i våra liv är vår oförmåga att fatta beslut. Ett beslut fattas på bråkdelen av en sekund och är som en energi som flyttar en switch från ett läge till ett annat.

Ett beslut är fattat när vi oåterkalleligt förberett oss för en handling som innebär en skillnad. Beslutet manifesteras av en känsla av välbehag men också en känsla av att vara i steget att sätta igång. Vi kan besluta oss för att klippa gräset. Det känns då behagligt att också göra det och på samma sätt obehagligt att inte göra det. Enkla beslut av den sorten fattar vi hela tiden, men mer komplexa beslut som handlar om stora förändringar i livet eller om att göra saker som tänjer på det vi någonsin tidigare gjort i livet, har vi svårare att komma till skott med.

Mod att fatta stora beslut kräver att vi övervinner våra rädslor och i vissa fall vår bekvämlighet.

Så "Let a Miracle Begin" och gör det nu...

Mirakel tillåtet

Har du tänkt på att det är du som bestämmer när ett mirakel ska inträffa? Du kan uppleva att världen är emot dig eller att du har en dålig dag. Troligen har du stängt dina sinnen för att uppleva alla unika nyanser i livet. Du har stängt av drömmandet och fantiserandet, det som du sannolikt hade som barn.

Mirakel kan inträffa när du hittar tillbaka till den du är. När du hittar de oförlösta krafter som finns inom dig. Någonstans har dessa krafter gömt sig och någon gång kanske någon har sagt att det är ingen idé att du ska gå omkring och drömma när det finns så mycket viktigare saker att göra.

Jag kommer att återkomma till frågor kring den oförlösta kraften inom dig som är början på ditt eget personliga mirakel i olika blogginlägg.

Så "Let a Miracle Begin" och gör det nu...