En av mina vänner yttrade på skoj att det är ju skönt att man får intervjua andra personer så man inte behöver intervjua sig själv. Men det är ju faktiskt så att vi borde bli bättre på att "intervjua" oss själva.
Det kallas för "reflektion" att intervjua sig själv. Man ställer frågor till sig själv med ett slags från utsidan perspektiv, som vid en normal intervju, fast med sig själv. Ett reflekterande förhållningssätt innebär att vi ställer frågor till oss själva kring något som är eller något som varit. Vi låter verkligheten återspeglas i våra tankar så att vi kan ställa frågor i efterskott.
Reflektion används som ett verktyg för att utveckla sin kompetens ur sin egen vardag och börja förstå varför man handlar som man gör, men också varför saker utvecklas på ett visst sätt. Oftast handlar det om faktorer där man själv är involverad. Man funderar först kring varför någonting är på ett visst sätt och därefter sätter man funderingarna under lupp. Det kan vara något som är jobbigt:
Varför blev jag så arg?
Varför gick det så illa?
Varför tänkte jag som jag gjorde?
Varför gjorde jag som jag gjorde?
Varför blev det inte bra?
Det kan också handla om ett jobbigt mönster som du börjat se:
Varför blir jag så arg?
Varför går det så illa?
Varför tänker jag som jag gör?
Varför gör jag som jag gör?
Varför blir det inte bra?
Reflektionen ger oss en möjlighet att höja och vidga perspektiven på saker och ting i våra liv. Vad är det egentligen vi håller på med? Varför gör vi det vi gör? Vart är jag egentligen på väg?
Vi kan också balansera värdet på händelser i livet. Motgångar kanske inte stjälper våra liv när vi lärt oss att betrakta saker ur olika perspektiv. Vi hittar nya medgångar i livet och lär oss att värdesätta saker vi har ignorerat tidigare. Men framförallt innebär reflektion att vi lär oss att stanna upp i vardagen och höja blicken inför det som är.
Pröva på att reflektera i din vardag och gör det till en vana och Let A Miracle Begin.
Lars-Eric Gustafson

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar