Det som var riktning igår, var ostyrbarhet idag. Vad jag än tänkte på eller försökte fokusera på kändes som tomhet. Målen hade suddats ut, vägen hade försvunnit i dimman och energimätaren visade battery low och jag gick in i stand-by.
Ansiktena runt omkring mig kändes vänligt menande men tomma, inte ens påträngande utan mer blanka och intetsägande som om de saknade konturer och innehåll, som om de vore rundade stenar i
skogsbrynet.

Allt jag hade gjort kändes tomt. Varför hade jag kämpat för att nå saker som jag aldrig kom att nå? Varför hade vissa saker varit så viktiga och varför hade nu längtan efter detta falnat i ingentinget? Varför hade jag skapat ett liv byggt på inställningen att världen endera är med mig eller mot mig? Varför hade jag kämpat för att vara andra till lags och för att vara duktig och behaglig?
Varför hade jag behövt ägna min energi åt försvar av mina steg i livet istället för att ägna den åt framåtriktad handling? Varför hade jag varit så rädd att säga det där jag ville säga att när jag väl sa det så bröt mitt liv samman?"
Ur Vakuum - en skildring av ingentinget
Vakuum är början på något nytt. Det är svaret på en kris. Det är ett tillstånd som naturligt infinner sig efter att en akut kris har lagt sig och du står beredd att fylla livet med något annat än det som varit. Vakuum är inte ett farligt tillstånd direkt, men det måste hanteras med omsorg. Det kan ju vara lätt att drabbas av ångest inför tomheten. Rädsla och frustration kan styra dig dithän. Vakuum ger dig en möjlighet att upptäcka världen och dig själv på nytt. Du kan inte tvinga dig själv att komma ur ett vakuum genom viljestyrda beslut.
Det enklaste sättet är att släppa loss och låta nya energier infinna sig och nya tankar flöda genom dig utan att du själv aktivt tänker ut dem. Skriv ner dina nya tankar och betraktelser. Se det som en möjlighet till en upptäcktsfärd och inte som en avgrund. Ha inte för bråttom så du förilar dig i hyperaktivitet eller att du bestraffar dig för oförmågan att hitta mening och mål.
Öppna dina sinnen och Let a Miracle Begin...
Lars-Eric Gustafson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar