Vem är rasist?

I DN går att läsa efter Kärrtorpsattacken från högerextremister:

Det brukar sägas att det första steget i rasismens retorik är avskiljandet. Att peka ut en ”grupp” människor och frånta dem deras mänsklighet och existensberättigande.

Jag skrev i min förrförra blogg om en tråd på FB hur hat kan födas och eskalera ur rädslan för det avskyvärda.

Jag undrar nu: Hur många svenskar finns det som anser sig vara rasister? Inte många tror jag. Ändå är rasismen allestädes närvarande. Vad kan det bero på?

Rasismen består av tanke, uttryck och handling. Många anser rasism vara lika med Hitlers gaskammare eller etnisk rensning i det forna Jugoslavien.

Då kan jag inte vara rasist. Jag tycker ju bara det är olämpligt att invandrare invaderar vårt område och att de borde åka tillbaka till sina hemländer. Jag tycker bara att det gamla hederliga Sverige håller på att krackelera. Om de bara kunde bete sig som oss svenskar.
Ja egentligen så händer det att jag släpper loss ibland bara för att inte vara så PK som alla andra är och då kan det hända att jag säger vad jag egentligen tycker. Men jag använder ju ett påhittat namn då förstås. 

Rasismen börjar i våra huvuden. De fortsätter genom våra uttryck i olika sammanhang. Ofta märks det att vissa uttrycker sig ärligt när de har fått i sig ett glas eller på annat sätt är avslappnade och lite out-of-office.

Attityden växer genom gruppdynamiken. Gränsen för vad som är tillåtet att säga och göra flyttas ett steg i taget. Det förbjudna blir tillåtet och senare påbjudet. Vi använder uttryck som "inget existensberättigande" och "skadedjur" och "bort med dem".

Den första gör det i affekt. Nästa hakar på som en ryggradsreflex och utökar med "Skjut dom rakt av".

Hatet har fått en grogrund. En mylla att växa i. Lite glatt och pajasaktigt kan olika personer återkomma till vad de sagt och tycka att de äntligen fått vara anti-PK.

Är det fel att köra ut folk som inte hör hemma här? Alla lever inte i en bubbla som du! Ingen vågar ju ut på stan längre för det skjuts ju där av dom där du vet. Är det fel att vi gör något åt det?

Den tämligen oreflekterande retoriken rullar på. Den som är mot sociala-media-mobben blir betraktad som "för buset". Vissa blir rädda andra ger bara upp och en tredje grupp lallar med.

För att bygga ett samhälle som bygger på fredlig samvaro och utveckling måste dessa tendenser motas i grind. Det spelar ingen roll om det är invandrare som ska bort eller om det är grovt kriminella, i princip. Det lustfyllda hatet kommer ofta från samma munnar.

Jag tror på mirakel i en värld som delvis är på väg mot söndring. Tänk efter - före - sa en klok person en gång - innan du svingar svärdet mot någon eller några.

Let a Miracle Begin
Lars-Eric Gustafson

Växtkraft och motkraft

Inom varje individ finns en naturlig kraft att växa. Jag har skrivit om det tidigare, som här och här.

Växandet utgår från de drivkrafter vi har inom oss. Drivkrafter utgör våra styrkor och våra främsta andliga resurser. De bor hos oss och motiverar oss. När vi känner fullt energipåslag genom våra drivkrafter så fungerar vi som en väloljad motor. Långvarig uppförsbacke där energin går åt för att motarbeta våra drivkrafter, eller skydda våra drivkrafter och anta beteenden som är mot vår inre längtan kan skapa frustration och depression. Likaså kan vi få problem av att aldrig hitta fram till våra drivkrafter pga av stress och inre/yttre konflikter. Det finns alltid en mening med det vi drivs av som ger våra drivkrafter ett värde. Varje drivkraft har inget självändamål utan är mer som en inre motor medans meningen (eller avsikten) med drivkraften är som den uppgift motorn har att fylla ur ett systemperspektiv.

Jag vill nämna ett par exempel på hur drivkrafter inte kommer till sin rätta:

Många känner säkert igen sig i att man då och då blir tillrättavisad för att komma tillbaka till "den rätta vägen". Att vara framgångsrik definieras i termer av att vara "snäll", "duktig", "ordentlig" och "plikttrogen". "Det blev folk av xx också" brukar man säga. Det betyder väl ungefär att xx en gång ansågs oanpassad men nu verkar det ha rättat till sig. Man kan kalla det den auktoritativa godheten som ogillar att personer går utanför den upptrampade stigen. Den egna viljan och de egna drivkrafterna skall tryckas tillbaka till förmån för det ofarliga och upptrampade. I denna värld är allting ljust och tillrättalagt. En liten antydan till avvikelse från stigen renderar ett "Nej då" och "Vi kanske ska..." för att återupprätta ordningen. Frågor som inte är självbesvarande och tillrättalagda anses hotfulla och fyllda av potentiell konflikt.

Ett annat exempel är när man påstår att egot är fult medans altrot (det påstått osjälviska) är fint. Vem beter sig i sanning osjälviskt? Jag ser olika scenarier: om jag skänker alla mina pengar till välgörenhet så kan man ju tro att det är helt osjälviskt. Naturligtvis gör man detta helst utifrån att man vill göra så, att man känner att det är rätt att göra så, att man känner sig motiverad att göra så. Egot spelar med altrot vilket är ganska vanligt. Om jag skänker alla pengar men känner att det är fel och olustigt så gör jag något osjälviskt samtidigt som egot vill något annat och vill skydda sig. Det är ingen bra idé att motarbeta sitt ego rakt av. Egot säger dig något och har en mening som kan leda dig i livet. Följ denna väg framåt och gör det som är rätt för dig istället för att göra det som andra säger är rätt för dig. Det är ofta den fällan man hamnar i om man blint lyssnar på anti-ego-strömningarna. Jag säger inte därmed att andra alltid har fel, långt därifrån, men ibland finns en avsikt att skydda sig själva bakom deras ord.

Om man har identifierat sina drivkrafter och förstått meningen med dem, vad de är ämnade för, så har du också hittat grunden för växtkraft. Gör det som är rätt för dig med utgångspunkt från det unika som finns inom dig. Det finns bara gott med detta. Det onda föds ur att energin riktas åt fel håll, vilket tyvärr sker alltför ofta. Läs mer om drivkrafter, intentioner och livsprojekt här.

Let a Miracle Begin

Lars-Eric Gustafson

Bort med dom bara...

Dagens blogg är tung och viktig och jag hoppas ni läser och reflekterar.

Så som rubriken säger skriver en person på nätet angående gårdagens skjutning i centrala Örebro i samband med en eskalerande gänguppgörelse. Personerna i dessa kretsar beskrivs som skadedjur som inte har något existensberättigande. En annan person skriver dessutom i tråden:

"Gå in med tung beväpning. Skjut ned allt som gör eller visar på minsta ansats till motstånd. De som är kvar... de får stå till svars på något sätt. Vilket väljer de själva."

Och lite längre ner:

"Det finns faktiskt individer som inte ska finnas i ett samhälle. Som man måste sätta hårt mot hårt emot." 

Vem ska jag vara mest rädd för på sikt? De kriminella gängen eller nätmobben?

Jag tycker personligen att de kriminella gängen ska splittras primärt och grunden för dem ska upphöra.

Grunden för dem ja...

En vän till mig skrev på Facebook:

"Dessa gäng ser sitt gäng som sin familj! De har ingen annan familj utan har vuxit upp på gatan utelämnade åt sig själva. Det politiska systemet i Sverige och accepterade medborgare har accepterat en kultur ta form." 

Jag blir fylld med glädje och tillförsikt när jag läser detta, när ljusets makt lever.

Jag blir rädd när mobben sätter fart och den som startar den inte förstår detta och inte tar sitt ansvar. Jag blir rädd när godhet beskrivs som dumhet, när rätten att ta till våld beskrivs som en självklarhet eftersom dessa kriminella personer inte anses vara rationella. Då kan man ta till "hårda tag" för det är det enda de förstår sig på. Vi ska blåsa rent i deras tillhåll och se till att de slutar existera. Men uppenbart ska detta ske av någon form av extraordinär exekutionspluton. Det låter som om vi ska starta ett nytt gäng och ett nytt gängkrig.

Dessa uttalanden kommer från människor med positioner i det svenska samhället.

De har den sanna lösningen för de "vet" och de lever inte i en "bubbla".

Det är samma personer som hittar den enda lösningen på konflikter i alla möjliga sammanhang. De som underblåser rädsla och hat.

Ska dessa personer som begår kriminella handlingar "bort"? Vartåt är "bort"? Det är väl bättre att ge dem ett säkert hem?

Jag tycker de begår avskyvärda handlingar och att de ska ställas inför rätta för detta. Men de har ett existensberättigande och det är självklart och behöver egentligen inte ens diskuteras. Ändå finns det de som säger att de inte har det. Jag tycker samhället ska främja avhoppning och ge avhoppare fullt skydd. Jag tycker människor som är svaga i tron på sig själva och sina förmågor ska få stöd tidigt. Jag ser dessa ungdomar växa upp i mitt lokalsamhälle och jag kan se att de lätt kan lockas av sådana gäng. Gängen kopplas samman genom hat och rädsla. Man pekar ut en gemensam fiende och demoniserar den. Dessutom ingår vanlig kriminalitet förstås som olaglig handel och affärsverksamhet.

Låt oss undvika att demonisera varandra och börja istället att tänka rationellt och ropa inte efter mer extremt våld så fort något avskyvärt inträffar.  Dessa mörkrets röster är ofta de som skapar mest oreda om deras vilja skulle bli lag.

För att gå på djupet så är kärleken långsiktigt den enda hållbara lösningen. Alla andra lösningar är kortsiktiga. Om vi uttalar oss med hat så föder vi mer hat. Om vi uttalar oss med kärlek så finns möjligheten att vända hat till något annat. Kärleken är inte mesig eller räddhågsen; den är stor och mäktig och lyser starkt.

Let a Miracle begin...

Lars-Eric Gustafson

Kraften i krisen

Jag har haft en ganska tung vecka kan man säga då jag varit tvungen att hantera en misslyckad uthyrning av en fastighet. Hyresgästen (som valde att aldrig flytta in) har påstått saker som inte stämmer och framförallt har hyresinbetalningar uteblivit. En resa till fastigheten i veckan blev nödvändig för att säkra att inte vattensystemet skulle frysa (veduppvärmning) i den annalkande kylan. Tömma ur vatten och byta lås. Det här är inget jag hade gått och drömt om direkt att behöva hantera situationer som är fullständigt meningslösa.

Samtidigt är det så att det finns en märklig kraft i kriser som uppstår: Efter några oroliga nätter då jag kände ett visst obehag bestämde jag mig för att agera. Och jag gjorde det med beslutsamhet. Fullt fokus på uppgiften. Först skaffa ett moraliskt stöd för vilket tillvägagångssätt som borde vara det bästa. Ta hjälp helt enkelt. Lägga upp en plan hur det skulle gå till och hur kommunikationen skulle ske. Åka ner och se till att allt blir gjort på rätt sätt. Säkra fastigheten och så kommunicera vad vi har gjort och på vilka grunder.

Nu kan jag planera för framtiden; förbättra värmesystemet och förbättra rutinerna för uthyrning. I krisen finns en märklig kraft som kan innebära att man känner sig urstark och att man faktiskt lyckas göra saker som aldrig tidigare gjorts. Dessutom prövas ens ledarskap att se till att rätt personer blir involverade i processen och att de blir motiverade att stödja uppdraget.

Pröva på att se kraften som kan hämtas ur krisen. Använd denna kunskap i din vardag. Låt dig inte slås ned av motgångar utan lyft dig till nya nivåer och Let a Miracle Begin.

Lars-Eric Gustafson