Så som rubriken säger skriver en person på nätet angående gårdagens skjutning i centrala Örebro i samband med en eskalerande gänguppgörelse. Personerna i dessa kretsar beskrivs som skadedjur som inte har något existensberättigande. En annan person skriver dessutom i tråden:
"Gå in med tung beväpning. Skjut ned allt som gör eller visar på minsta ansats till motstånd. De som är kvar... de får stå till svars på något sätt. Vilket väljer de själva."
Och lite längre ner:
"Det finns faktiskt individer som inte ska finnas i ett samhälle. Som man måste sätta hårt mot hårt emot."
Vem ska jag vara mest rädd för på sikt? De kriminella gängen eller nätmobben?
Jag tycker personligen att de kriminella gängen ska splittras primärt och grunden för dem ska upphöra.
Grunden för dem ja...
En vän till mig skrev på Facebook:
"Dessa gäng ser sitt gäng som sin familj! De har ingen annan familj utan har vuxit upp på gatan utelämnade åt sig själva. Det politiska systemet i Sverige och accepterade medborgare har accepterat en kultur ta form."
Jag blir fylld med glädje och tillförsikt när jag läser detta, när ljusets makt lever.
Jag blir rädd när mobben sätter fart och den som startar den inte förstår detta och inte tar sitt ansvar. Jag blir rädd när godhet beskrivs som dumhet, när rätten att ta till våld beskrivs som en självklarhet eftersom dessa kriminella personer inte anses vara rationella. Då kan man ta till "hårda tag" för det är det enda de förstår sig på. Vi ska blåsa rent i deras tillhåll och se till att de slutar existera. Men uppenbart ska detta ske av någon form av extraordinär exekutionspluton. Det låter som om vi ska starta ett nytt gäng och ett nytt gängkrig.
Dessa uttalanden kommer från människor med positioner i det svenska samhället.
Det är samma personer som hittar den enda lösningen på konflikter i alla möjliga sammanhang. De som underblåser rädsla och hat.
Ska dessa personer som begår kriminella handlingar "bort"? Vartåt är "bort"? Det är väl bättre att ge dem ett säkert hem?
Jag tycker de begår avskyvärda handlingar och att de ska ställas inför rätta för detta. Men de har ett existensberättigande och det är självklart och behöver egentligen inte ens diskuteras. Ändå finns det de som säger att de inte har det. Jag tycker samhället ska främja avhoppning och ge avhoppare fullt skydd. Jag tycker människor som är svaga i tron på sig själva och sina förmågor ska få stöd tidigt. Jag ser dessa ungdomar växa upp i mitt lokalsamhälle och jag kan se att de lätt kan lockas av sådana gäng. Gängen kopplas samman genom hat och rädsla. Man pekar ut en gemensam fiende och demoniserar den. Dessutom ingår vanlig kriminalitet förstås som olaglig handel och affärsverksamhet.
Låt oss undvika att demonisera varandra och börja istället att tänka rationellt och ropa inte efter mer extremt våld så fort något avskyvärt inträffar. Dessa mörkrets röster är ofta de som skapar mest oreda om deras vilja skulle bli lag.
För att gå på djupet så är kärleken långsiktigt den enda hållbara lösningen. Alla andra lösningar är kortsiktiga. Om vi uttalar oss med hat så föder vi mer hat. Om vi uttalar oss med kärlek så finns möjligheten att vända hat till något annat. Kärleken är inte mesig eller räddhågsen; den är stor och mäktig och lyser starkt.
Let a Miracle begin...
Lars-Eric Gustafson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar